I samband med Fredsdagen den 8 maj höll Göteborgs universitets vicerektor Fredrika Lagergren, ledamot av Stiftelsens styrelse, ett inspirerande anförande om hur kunskapsbildning kan ge oss nytt hopp. Läs det här.
Framtidstro – fred, frihet och demokrati. Ja, framtidstro är något som vi verkligen behöver idag. Det är tungt att leva i pandemins skugga, men det är då viktigt att tänka på att skuggor är möjliga att skingra! Frågan är hur det kan ske?
Jag vill här lyfta en möjlig väg som knyter an till mitt uppdrag vid GU som vicerektor för samverkan. Samverkan är i mitt uppdrag en del av utbildning och forskning eftersom utbildning och forskning inte kan utvecklas utan samverkan med omgivningen. Idén om ett universitet inbegriper tanken på kunskap som en del av samhällsutveckling där universitetets roll är att värna kunskapsbildningen. Det sätt varpå kunskap formas vid universitetet handlar i hög grad om att skingra okunskapens skuggor genom att tända kunskapens ljus.
Det är inte för intet som tankar om demokrati, fred och frihet blir tydlig formulerade under den tidsperiod som kallas för ”upplysningen”. 1700-talets värld var inte ”den bästa av världar” – kolonialism, sjukdomar, fattigdom, svält och krig – men här formulerades också en motkraft som inte bara innebar ett ifrågasättande av sakernas tillstånd. Det handlade om att utmana och förändra verkligheten runtomkring! Men – vilket är viktigast – motstånd mot det bestående och tankar om hur det borde vara skulle bygga på reflektion och eftertanke – kunskapsbildning. Motkraften riktades till att forma en värld byggd på kunskap och bildning för att därigenom skingra eländets och ofrihetens mörka skuggor.
En fri fredlig och jämlik värld var målet för upplysningens filosofer och vägen de pekade på handlade om att mobilisera människor att delta i förändringsarbetet med bildning och demokrati. Är det inte en sådan motkraft vi behöver också idag?
Ett mål för upplysningens filosofer var att samla in all kunskap och samla denna i en ”encyklopedi” som skulle vara tillgänglig för alla. Idag har detta i någon mening förverkligats. Vi har tillgång till all tänkbar information via en algoritmisk process i form av en enkel ”googling” på en telefon vi bär med oss i fickan eller väskan. Men – vilket var tydligt också för upplysningsfilosoferna – en databas är inte detsamma som kunskap och effektiva algoritmer som plockar fram svar på en fråga leder inte alltid rätt. Kunskap som leder till upplysning och som kan skingra skuggor är något utöver ett algoritmframkallat svar. Upplysande kunskapsbildning handlar om att i samspel med andra utveckla förmågan att formulera frågor som sträcker sig bortanför det vi redan vet. Och det är här någonstans som vi hittar en möjlighet att skingra skuggorna som formas av oro och ovisshet om vad framtiden ska leda till.
Den upplysning som skingrar skuggor förutsätter att vi kan mötas för ett fritt och öppet samtal med andra. Detta samtal är inte knutet till specifika ”salonger” utan sker i många olika sammanhang – studiecirklar, läsgrupper eller – på sociala medier. Det fria och öppna samtalet kräver utöver deltagande och engagemang också mod att våga tänka själv och förmåga att framföra sin välgrundade mening baserad på saklighet och kunskap. På så sätt kan vi känna framtidstro och tillsammans verka för att värna fred, frihet och demokrati med hjälp av kunskap och samverkan.