Det största hotet mot demokratin är vår rädsla. Det sa författaren Elisabeth Åsbrink i samband med att hon mottog Torgny Segerstedts Frihetspenna för 2017.

Allt sedan starten 1996 har Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne varje år delat ut Frihetspennan till en publicist som verkar i Torgny Segerstedts anda.

2017 års pristagare är författaren och journalisten Elisabeth Åsbrink, som ofta tagit sig an frågor kring mänskliga rättigheter, demokrati och tolerans. Hon tilldelas priset med följande motivering:

Elisabeth Åsbrink har med sina skickligt berättade och gestaltade facklitterära texter och i sin dramatik skapat en ekokammare där de europeiska efterkrigskonflikter, vilkas konsekvenser vi ännu idag kämpar med, ljuder genom tiden och där det djupt personliga blir allmängiltigt och angeläget för oss alla. Därför tilldelas Elisabeth Åsbrink Torgny Segerstedts frihetspenna för 2017.

I samband med prisutdelningen den 30 november höll hon en föreläsning om vad vi alla kan göra för att värna demokratin.

– Jag tänkte tala om en svensk värdering som vi alla är inblandade i och ansvariga för, inledde hon.

Talet blev sedan en hyllning till tilliten. Fortfarande hör Sverige till de få länder i världen där de flesta människor anser att det i allmänhet går att lita på andra. I sådana länder står demokratin i allmänhet stark. Om däremot misstron breder ut sig – gentemot medmänniskor och institutioner – blir det lätt för populism och terrorism att få fäste.

Elisabeth Åsbrink ser en tydlig sådan risk i dagens Europa, inklusive Sverige.  Det sprids en rädsla som kan få människor att sluta lita på institutioner och myndigheter, samtidigt som allt fler misströstar om framtiden.

– Om vi låter det fortgå blir det förödande för demokratin. Utan tillit – ingen demokrati, sa hon.

Elisabeth Åsbrink läste också högt ur en kulturartikel hon skrev i Dagens Nyheter den 8 april just på temat tillit. Det var en dag då många svenskar var rädda,  dygnet efter terrorattentatet i Stockholm. I sin text varnade Elisabeth Åsbrink för hur rädslan kan få oss att göra just det terrorister och populister vill – tappa tron på varandra.

– Det handlar om att skapa en avgrund mellan människa och människa. Att vi drar oss längre ifrån varandra. Att vi ser på varandra med misstänksamhet. Granaten med overklighet detonerar och våra vanliga perspektiv förvrängs, läste Elisabeth Åsbrink ur DN-artikeln.

Men i sin föreläsning slog Elisabeth Åsbrink också an en hoppfull ton.

– Det görs många jämförelser med 1930-talet, att vår tid skulle påminna om då. Men jag tycker att det är en missriktad jämförelse. Då hade vi massarbetslöshet och fattigdom i Europa. Tanken om mänskliga rättigheter fanns inte. Om en stat bestämde sig för att mörda sina medborgare ansågs det vara statens inre angelägenhet.

Att hela tiden se likheter med 1930-talet riskerar att göra oss lamslagna inför en fara som uppfattas som ödesbunden, anser Elisabeth Åsbrink. I stället ser hon många likheter mellan vår tid och det år som utgör utgångspunkten för hennes senaste bok, 1947.

Även 1947 fanns det många flyktingar i Europa som kämpade för att återuppbygga sina liv, men som ofta inte var välkomna någonstans. Då liksom nu försökte fascister och nazister nätverka för att växa som rörelser.

Men det fanns också en stark tanke att det som hade hänt aldrig skulle få hända igen. På politisk nivå talades det om universalism, att vi alla är lika. Eleanor Roosevelt ledde en kommission som utarbetade den Universella deklarationen om mänskliga rättigheter. Steg för steg byggdes sedan ett internationellt juridiskt system för att värna de mänskliga rättigheterna, med stärkt skydd för minoriteter, en konvention mot folkmord, Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna och en rad konventioner och organ på FN-nivå.

Allt det har skapat en grund för demokrati och mänskliga rättigheter som saknades på 1930-talet och som det nu är vår sak att skydda.

– Här står vi i vår demokrati och vi ska vara rädda om den. Vi behöver se oss omkring och se vad som hotar den. Och då måste vi reagera. Ser du hakkors, så ta bort det. Vi kan alla göra små handlingar som får stora konsekvenser. Det är så vi konkret skyddar demokratin.

– Vi ska vara tänkande, vaksamma och empatiska. Och vi kan gärna debattera demokratin. Men vi ska inte vara rädda.

 

Hela Elisabeth Åsbrinks föreläsning kommer att ges ut i Stiftelsen Torgny Segerstedts Minnes årsskrift 2018.

Bilderna är tagna av Håkan Berg.